Till en mamma från en annan ...

 
 
Sitter i skuggan under en praktfull ek vid Skälby gård, en gammal herrgård mitt i Kalmar.
Klockan är tre på eftermiddagen.
Just nu pågår en begravningsakt i Visby Domkyrka. Det är Alex, den fina solstrålen, som förs till den sista vilan idag.
Mina pojkar är där, tillsammans med många många andra.
Det svindlar när jag bläddrar bland fotona i mobilen. Glada, uppsluppna bilder från studentutspringet på Wisby strand. En filmsnutt från den högtidliga ceremonin i kongresshallen några timmar tidigare. Esteternas välsjungande kör framför paradnumret "Gabriellas sång". Inte ett öga är torrt när solisten sjunger de vackra textraderna:
 
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv
 
Luften är full av förväntan. Applådåskorna dånar och man riktigt känner hur det pirrar i alla de festklädda kropparna runtomkring.

Tolv timmar senare är katastrofen ett faktum. En olycka har skett, och Alex är död. Död? Det kan ju inte vara sant?!
Natten blir kaotisk. Dagen efter likaså. Tankar på Alex. På Alex familj. På alla kompisar och vänner. På mina pojkar...
 
Idag tänker jag återigen på Alex mamma Linnea. Hur tröstar man någon som har mist sitt barn? Ett barn man burit närmast sitt hjärta, glatts åt, älskat?
Det går inte. 
Det blir svart i mitt huvudet när jag tänker på det, tankarna orkar liksom inte fortsätta. 
 
Det enda jag kan göra just nu är att sända de vackraste tankarna fulla av kärlek och hoppas att de kan värma lite, lite...
 
Fields of gold/Sting
 
 
Allmänt