Kärleken ÄR
De har klätt sig så fina båda två. En har skjorta, den andra polotröja och båda har kavaj. Och de strålar! Som de strålar!!!
Jag bryter nästan ihop när jag ser de båda stå där i trappuppgången utanför dörren. Tårarna rinner och jag får inte fram ett ljud.
Abdi kliver in först och kramar om mig. Sen kommer Moussa lite blygt, men hjärtligt, och kysser på kind. Han har ju bott i Frankrike i flera år!
Två bröder. Som varit åtskilda så länge, men som nu funnit varandra igen, och som återförenas här på denna ö.
Visst är det häftigt?!!
Jag bara tittar och tittar. De är så lika, men ändå olika. De har färdats på väldigt olika vägar, och formats därefter.
Samma mamma har fött fram dem, och präglat deras första levnadsår.
Sen ville omständigheterna annat.
Abdi kom till vår familj för två år sedan och är sen dess som mina söner säger " a brother from another mother".
För evigt så.
Det finns blodsband och det finns kärleksband.
Är det ena starkare än det andra? Jag vet inte, jag tänker inte riktigt så.
Kärleken ÄR. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
One love/Bob Marley