femtiofemplus

 

Kroppen alldeles loj och behaglig efter gräsklippning, ogräsrensning och planterande. 

Och grillning med två söner och flickvän - goda samtal runt middagsbordet och en känsla av stillsam tacksamhet.

Över att jag får ha det såhär.

 

När jag låg på knä vid tulpanknippena och senapskålen kom dock en pust av vemod. Det är sista gången jag rensar och gör fint i den här trädgården såhär i maj...

Snart drar jag vidare och lämnar det som varit vårt hem i tio år. Här har jag sått och krattat, skottat snö och förbannat envis åkervinda. Här har jag också njutit många tysta kvällar i min turkosa korgstol med doften av lavendel som lugn och berusning. Här har grabbarna vuxit upp och här har vi haft både strider och ömsinta stunder.

 

Idag har jag också hunnit med en träff med kulturkompisar på Gotland - ett utmärkt initiativ av studieförbundet Bilda. Vi träffades, tjugofem personer, ca tio olika nationaliteter, för lunch, språklekar och sång. Två timmars intensiv glädje!!

Jag blir glad och varm av alla goda idéer och initiativ vad gäller integration som finns här på ön. Stolt. Jo.

Gutar kan!

 

Och nu börjar det bli sent. 

Det finns få artister, alla kategorier, som får min livsande att göra såna volter som Jimi lyckas med. Hey Joe har hängt med mig sen jag var tolv år. Den är nog fortfarande favoriten.

Så jag tillbringar resten av kvällen med honom! 

I köksfönstret har jag en inramad bild av honom. Han ser så rakt igenom lycklig ut på det fotot. Jag tycker mycket om att äta frukost med honom! Hans avspända, självklara ansikte kan göra även jävelmorgnar genomförbara!

 

Och om några timmar ska jag "skypa" med A i Australien. Själsfränden som funnits där i så många år, och som bereder mig en sån tillfredställese trots avstånd och avsaknad av fysisk kontakt. Visst är det underligt?! 

Vi kan prata i timmar. 

Dricka vin ihop. Eller ärligt talat är det jag som dricker vin och han som tar sin första kopp espresso. Märkligt när en dessutom befinner sig i olika tidszoner. Lördagnatt hos mig, och söndagmorgon hos honom. Kropparna/medvetandena rör sig i så olika forum. Men vi är. Nära varann. Och jag är så tacksam för det!

 

Nåväl.

 

Nu har Jimpan lirat sina solon i mina hörlurar i tre timmar. 

 

Jag bjuder godnatt med låten som funnits med mig i fyrtiosex år.

 

Allt gott till er kamrater!