femtiofemplus

 

 

På tisdag kommer domen. Migrationsdomstolen avgör då om Abdelkerim får stanna i Sverige, eller förpassas ur riket...

För två veckor sen reste han till Stockholm, svarade på intrikata frågor inför domarna i den domstol, som äger rätten att bestämma över liv! Och nu väntar vi...

 

Under tiden går han i skolan, vi äter middag ihop, ser Solsidan och garvar oss halvt fördärvade, han träffar kompisar, spelar in film på Fenix, tvättar klädar, dammsuger tillsammans med mig, han kliver ur skorna i hallen lite halvslarvigt, funderar över kärleken och livet...

Ja. Han lever. Som en rätt normal 18-åring.

Men. Med en helt onormal och inhuman börda vilande på sina axlar.

 

Om några dagar avgörs alltså hans framtid.

Jag känner i skrivande stund att jag faktiskt inte alls har nån beredskap inför HUR och VAD jag kommer att känna/göra OM (NEJ!!) det blir ett avslag.

Han har blivit en självklar del av mitt/vårt liv. Han är ju extrason/extrabror i den här familjen, så enkelt är det faktiskt.

 

Nu kan jag bara be om alla goda stjärnor och änglars (gudar har jag ju lite svårt för) bistånd. Och alla er goda kamraters kärlek!

 

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Stig Dagerman 
Dagsedlar (21.4 1953)

 

Till dig Abdelkerim.

Forever and ever!