Blixtar och en påringning från Zimbabwe
Blixtarna far över himlen, och jag räknar tusenett, tusentvå, tusentre...Åskvädret kommer närmare.
Kanske snart dags att dra ur kontakterna. Och dra täcket över huvudet...(som jag som barn lärde mig att man skulle göra när tordönet drog in).
Uppfylld är jag av eftermiddagens/kvällens bokprat tillsammans med de litteraturälskande kamraterna. Vi har varit i Kräklingbo hos kollegan Jacqueline idag. Suttit runt ett vackert dukat bord och intagit god mat, gott vin och pratat, pratat, pratat. Att få diskutera en bok, att få analysera tillsammans - är fantastiskt givande.
Böckerna vi avhandlade idag var "Kalmars jägarinnor" av Tove Folkesson, och "Beckomberga - en ode till min familj" av Sara Stridsberg. Om den förstnämnda gick åsikterna verkligen isär. Några tyckte den var skittråkig, andra tyckte den var poetisk och hade något att säga om både dåtid och samtid. Spännande när en text kan uppfattas på så olika sätt. "Beckomberga" älskade vi allihop.
Tonen runt bordet är ödmjuk och ömsint. Alla lyssnar på alla och åsikter och tankar tas emot med respektfullt intresse.
Sen skvallrar vi också. Prat om jobbet är oundvikligt, då vi alla är lärare på samma skola. Men vi försöker minimera detta. Böckerna, och de tankar de väcker, är det viktigaste.
Nästa bok att läsa och diskutera blir "Vägen mot bålberget" av Therése Söderlind - om häxprocesser i ett brett perspektiv. Längtar efter att få den i min hand !
Den tredje arbetsveckan efter sommarlovet är tillända. Terminsstarten har varit kaotisk, och är fortfarande. Ett nytt program för schemahantering har börjat användas, och ingenting fungerar. Schemat ändras från dag till dag. Salar är dubbelbokade. Eleverna är förvirrade. Och vi lärare också.
Detta - att inte ha det viktiga grundverktyget intakt är oerhört frustrerande, och dränerande. Så jag har varit trött, så trött när jag kommit hem på seneftermiddagrna. Har inte orkat läsa, skriva, knappt tänka. Strulet har saboterat en hel del av den glädje jag annars känner inför jobbet.
Fick en "påringning" från Zimbabwe på nattkröken. Från Benson Makusha, son till en av mina närmaste kollegor på Ratidzo i Masvingo. Vi chattade länge, och minnena rasade över mig igen. Benson var ofta hemma hos oss på Harding Street, lekte med R:s bror George, som bodde hos oss. Nu är Benson ca trettio år och arbetar bl a som volontär inom ett kyrkligt nätverk. Det känns gott att ha de där kontakterna bakåt i tiden. Som hjälper en att minnas, och att få ihop pusslet.
Jag, på Harding Street i Masvingo, mitt hem under 4 år på 90-talet.
Rebel, rebel/David Bowie