femtiofemplus

 

Först kommer en ung kvinna med sitt lilla barn i en skrinda. Hon har bott i socknen några år. Vi pratar om hur det är att slå ner sina bopålar på en plats där en inte känner någon.  Hur det är att försöka hitta sin plats i det nya sammanhanget.

1990 kom jag till Hällefors i Bergslagen för att arbeta på flyktingförläggningen där. Jag hade skrivit kontrakt på ett år. Jag fick en personallägenhet i ett ljusbrunt, tråkigt område nära förläggningen. Det luktade svagt av mögel i trappuppgången och själva lägenheten var minimalistiskt inredd och utrustad. Två tallrikar, två glas, två gafflar, två knivar...Det inbjöd inte till några storslagna middagar precis.

Jag hittade aldrig min plats där i skogen. Det var som jag enbart var på besök, och det var jag ju på sätt och vis. Jag tillät inte mig själv att engagera mig.

 

Sen kommer ett äldre par från Norge. De är på loppisrunda, och letar framförallt efter gamla verktyg och redskap. Det har jag inte på min loppis, men en fin cigarrlåda har jag. Och den köper mannen. Han tycker om askar och burkar, säger han. De sitter ner en stund på mina gamla kontorsstolar och vi pratar om Norge och Breivik och lite om Visbys nattliv.

 

En ung man kommer promenerade med ryggsäck på ryggen. Han är på väg till stranden, berättar han. Är på besök hos en kamrat här i socknen och nu tänker han alltså promenera sex kilometer till Hammars. Han letar i mina boklådor och hittar en bok av Lev Vygotskij. Det föranleder ett spännande samtal om pedagogik och också om utlandsarbete. Han berättar att han arbetat två år i Guatemala och att han hamnat i djup kris väl hemma i Sverige.

Det känner jag igen. Återvändandets dilemma. Det tog åtminstone ett år för mig efter Zimbabwevistelsen innan jag kunde känna mig riktigt hemma i Sverige igen.

 

En man med fläckiga hantverkarbrallor kliver ur sin röda bil och hejar glatt. Han stannar länge och vi pratar om allt mellan himmel och jord. Pärk, gamla grejer, Östergarnslandet och framförallt musik. Han bläddrar bland CD-skivorna och bestämmer sig till slut för sex skivor med Bob Marley. Det blir mer prat om reggae och Karibien och det är snudd på att han bjuder in mig på en fest i grannsocknen ikväll...

 

Mellan loppisbesöken lyssnar jag ikapp Sommarprogrammen, och några avsnitt av Radioföljetongen "De oroliga". 

Solen strålar och det är väldigt varmt här i skogen. Jag har det så bra och är så tacksam över de kravlösa samtalen med mina loppisbesökare. Möten utan förbehåll. Härligt!