Den nya friheten
2018 fyller jag femtionio år.
Idag, över lunchtallrikarna frågade Edda mig om jag tycker att det är jobbigt och svårt att åldras, att bli äldre. Att bli gammal...
Han är själv tjugo år, och perspektiven är självfallet diametralt olika, men han är seriöst intresserad. Och vi pratar länge om detta.
Faktum är att jag inte har funderat jättemycket över det här förrän i våras när jag sökte ett jobb, som jag helt klart var mer än väl kvalificerad för, men som tillsattes av en person i 35-årsåldern...
Där blev jag alltså omsprungen av en som är född på åttio-talet...
Jag insåg plötsligt att nu har mer än halva mitt liv förflutit och jag kan inte längre fajtas på samma villkor som de som är tjugo år yngre.
DET kändes tufft!
Åldersdiskrimenring är bedrövligt!
Det som däremot är bra med att bli äldre, riktigt skönt faktiskt är att en blir mer chosefri. Jag accepterar mina fel och brister, och fördelar, min styrka på ett helt annat sätt än tidigare.
Jag förmår välja bort det som inte gagnar mig, och jag kan verkligen njuta av det som gör mig gott.
Jag vågar mer. Jag säger ifrån mer. Och jag ger ärligt talat fan i om jag trampar på ömma tår. Jag VILL trampa på ömma tår, det har jag velat hela mitt liv. Men inte riktigt vågat förrän nu.
Så jo. Det här är den nya friheten. Som svar på Eddas fråga. Det är det häftiga med att åldras: Att våga. Och släppa. Att erfarenheterna faktiskt ger mig en superhäftig insikt! Som jag kan göra skilland med. Och som jag kan leva rätt länge till på !
Hansson de Wolfe United/Oberoende vad fursten säger